Tag Archives: förhandlingarna

FOE International höll presskonferens vid COP 19

Idag mellan 11.30-12.00 höll FOE International en presskonferens inne på COP-arenan. Temat var “COP 19 set to fail – who is to blame?”. Den överskuggades något av nyheten att Polens miljöminister, tillika ordförande för COP, avgått av oklara skäl. Tydligen sitter han kvar som ordförande veckan ut, men har inte fått någon ny ministerpost.

På pressträffen uttrycktes frustration och besvikelse över den utvecklade världens totala brist på ambition. Loss and damage (en ekonomisk ersättningsmekanism för de länder som drabbats av miljökatastrofer) började diskuteras i Durban för två år sedan, men inget har hänt, inga pengar finns på bordet än så länge. G77-länderna (löst sammansatt grupp av utvecklingsländer) och Kina lämnade L&D-förhandlingarna natten till idag på grund av missnöje. Flera i-länder har övergett sina utsläppsmål. Polen använder sitt ordförandeskap till att driva en egen kolvänlig agenda, trots att 80% av den polsk befolkningen är oroade för miljön, sa Ursula Stefanowics (FOE Polen). Silje Lundberg från Young FOEE kritiserade starkt i-ländernas ovilja att dela med sig och deras historiska skuld, samt skyldigheten mot framtida generationer som inte går att bortse från. Hon nämnde också något som är vanligt i den politiska debatten; den påstådda viljan att lyssna på unga och be dem höja sin röst, men straffa dem så fort de höjer sina röster. Hon syftade på att tre unga aktivister blev utkastade från COP-arenan efter en fredlig solidaritetsaktion för Filippinerna förra veckan. Aktivisterna blev först bannlysta att delta i framtida COPkonferenser. Efter en kampanj på sociala medier ändrades straffet till att de får delta, med villkoret att skriva på ett dokument där de lovar “att uppföra sig”.

Silje sammanfattade hela konferensen ganska bra: “politikerna sviker oss, dom leder inte, dom bara pratar”.

Klimatförhandlingarna har kommit halvvägs

COP 19 i Warszawa har nu kommit halvvägs. Idag var det en demonstration för klimaträttvisa i centrala Warszawa, där bl a Friends of the Earth Europe deltog med en 10 m hög uppblåsbar dinosaurie – för att uppmärksamma värdlandet Polens flört med kolindustrin.
carbondinosaur
Kolfossil vid demonstration i Warszawa. Bild: Friends of the Earth Europe.

COP19-lukatomac
Demonstration i Warszawa för klimaträttvisa, mot företagsinflytande i förhandlingarna. Bild: Luka Tomac.

I förhandlingarna sker mycket nytt och mycket gammalt samtidigt.
Gammalt eftersom motsättningarna är desamma som vanligt. Länderna i Syd vill att länderna i Nord tar ansvar för sina historiska utsläpp av växthusgaser, medan länderna i Nord gör allt för att undvika det ansvaret. Gammalt också eftersom förhandlingarna inte komemr någonvart, och makthavarna håller på att svika de yngre generationerna något enormt.
Läs mer

Efter klimattoppmötet i Doha

En summering av vad som ”uppnåddes” vid klimatmötet i Qatar i december visar att världens politiska ledare bundit upp sig för en utveckling där vi riskerar att få en fyra grader varmare värld redan under detta sekel. De rika industriländerna bär ett stort ansvar för denna tragedi. Vi står för den absolut merparten av de ackumulerade utsläppen som ökat växthusgasernas andel i atmosfären med drygt 40 procent under industrialismen. Vi har inte heller, trots vårt överflöd, förmått visa vägen genom ambitiösa klimatåtaganden eller ekonomiska satsningar på klimatåtgärder i syd.

Läs mer

Sluta skylla bakslaget i Rio på fattiga länder

En av de märkligare upplevelserna i Almedalen var att höra Biståndsminister Gunilla Carlsson utvärdera FN-mötet i Rio. Carlsson skyllde bakslaget där på de fattiga länderna när det i själva verket är Sverige och andra rika länder som agerat själviskt och oansvarigt.

Det var på ett seminarium på det internationella torget som ministern ombads att skriva på en skylt vilket land som bromsat miljöförhandlingarna mest. Carlsson skrev G77; det vill säga gruppen med världens fattigaste länder. Hon motiverade detta med att G77 hindrade ett genombrott för begreppet ”grön ekonomi”. Hon menade också att ”fattigdomen är världens största miljöproblem” och påstod att Sverige och EU fått kämpa i motvind för verkliga miljölösningar.
Läs mer

Sveriges ansvar för EU:s historiska misslyckande i Rio

Rio+20 konferensen innebär att EU med hjälp av svenskt och nordiskt ledarskap placerat sig i självförvållad maktlöshet. Det började när EU under Sveriges ordförandeskap genomdrev grön ekonomi som den stora frågan för FN konferensen om hållbar utveckling 40 år efter den första FN-konferensen om miljö i Stockholm och 20 år efter Riokonferensen 1992. Samtidigt ville EU och USA ta bort väsentliga delar av de principer som Riokonferensen beslutade 1992. EU:s starka invändningar avfärdades av Brasilien. Nu fick grön ekonomi ett svagt omnämnande i Rio+20 dokumentet medan principerna från Riokonferensen 1992 bibehölls i stora delar.

Bild: FN. José Manuel Barroso pratar i Rio.

Sverige och Norden hade de bästa förutsättningar för att påbörja ett konstruktivt globalt samarbete inför Rio+20. De nordiska länderna har ett långvarigt gott rykte som pådrivande i FN för miljöfrågorna, som försvarare av fattiga länders intressen och små nationers behov av bindande internationella beslut för att motverka stormakters godtyckliga inflytande i världspolitiken. Det historiskt viktiga klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 gav nordiska länder en möjlighet att leva upp till detta goda rykte. Sverige i egenskap av EU:s ordförandeland under hösten 2009 och Danmark i egenskap av ordförande för klimattoppmötet i Köpenhamn. Istället valde både Sverige och Danmark att enbart satsa på allians med vad man trodde var starka länder som USA och i förväg tala med nya stormakter i Syd medan fattiga länder ignorerades. Man förde inte ens informella samtal med dessa länder så de uppfattades som problem istället för samarbetspartners.
Läs mer

Riostopp och Riohopp

Rio+20 fick en symbolisk start med att Jordens Vänners representant från Mocambique Jeremias Vunjanhe som bekämpat det brasilianska företaget Vale stoppades från att komma in i landet. Inne på FN mötet gick förhandlingarna så i stå att Brasilien skrev ihop ett eget nytt
förslag för att få fart på processen. Några framsteg innebar knappast förslaget enligt folkrörelserna utom på en punkt. Brasilien föreslår att processen inte ska gå bakåt utan att tidigare besluts som tagits på FN konferenser fortfarande ska gälla. Stort hopp står dock inte ens kring detta förslag att undvika gå bakåt. Att riva upp tidigare beslut är ett av EU:s och USA:s främsta krav i förhandlingarna. Det gäller för dessa länder att urvattna principerna som beslutades på Riokonferensen 1992 om att rika industrialiserade länder som bidragit mest till de globala miljöproblemen också ska göra mest för att bidra till en lösning. Detta och flera andra punkter där rika länder söker utvidga marknader för storföretagen som främst har sin bas i Nord motsätter sig G77 gruppen med länder från Syd. Det har lett till att större delen av det dokument som FN konferensen är tänkt att komma
fram till fortfarande är under diskussion eller som det heter på konferensspråket inom parentes. Några bindande konventioner som beslutades 1992 är det inte längre tal om, bara några rekommendationer i en gemensam text.

Att inte FN processen ska stoppa upp och till och med gå baklänges har blivit en av folkrörelsernas främsta oro när slutförhandlingarna startat i Rio inför den avslutande delen när 80 statschefer kommer 20-22 juni och ett slutligt förslag till dokument ska beslutas.

På det folkliga toppmötet är det desto mer fart. De brasilianska folkrörelserna har brutit dialogen med regeringen inför Rio+20. De ville inte vara med om att enbart få diskutera de frågor som regeringen bestämt samtidigt som miljöförstörande megaprojekt som Belo
Monte dammen beslutas. Desto mer eftersträvar folkrörelserna ökat samarbete i motståndet mot privatiseringspolitiken och arbetet för hållbara lösningar grundade på social rättvisa. Det folkliga toppmötet har därför olika stormöten som samlar de många självorganiserade
diskussionerna för att sedan leda fram till ett gemensamt ställningstagande.
Läs mer

Rio+20: Vart leder förhandlingarna?

Rio+20, FN:s toppmöte för hållbar utveckling, har i praktiken kommit igång. Även om regeringsledarna inte kommer förrän den 20-22 juni, håller förhandlarna på att försöka lösa så många knutar som möjligt innan dess. Att det behövs är det ingen tvekan om: Av nuvarande versionen av sluttexten (“the future we want”) på 80 sidor är 2/3 utan överenskommelse. Att förhandlarna skulle lyckas är nog ganska osannolikt.

Förhandlingarna påminner mycket om klimatförhandlingarna i t ex Durban 2011 eller Köpenhamn 2009. Gapet mellan Nord och Syd är stort, även om bilden i Rio är något mer nyanserad; Brasilien som värd kan få mycket tryck på sig att gå med på en överenskommelse som inte är i de fattiga ländernas intresse (de som har förenat sig i G77+Kina). Utöver det har de politiska förhållandena i världen ändrats sedan 2009. EU är inne i en djup kris, och s k nya ekonomier som Kina, Indien och återigen Brasilien spelar en helt annan roll i världspolitiken nu. Men USA är stabilt som alltid; Inga eventuella avtal ska påverka dess suveränitet, en ny överenskommelse i Rio ska inte påpeka att rika länder har ett särskilt ansvar, och marknaden får lösa allt.

Läs mer

Klimaträttviseaktivisten Patrick Bond om läget i Durban

En av de ledande aktivster för klimaträttvisa i Sydafrika och även globalt, Patrick Bond, har skrivit en artikel om förhandlingsläget på klimattoppmötet i Durban: “[A]t current pledge rates – with Washington lagging everyone – is certain to raise world temperatures to four degrees centigrade, and in Africa much higher. Estimates of the resulting deaths of Africans this century are now in excess of 150 million. As former Bolivian Ambassadar to the UN, Pablo Solon said at last week’s Wolpe Memorial Lecture, “The COP17 will be remembered as a place of premeditated genocide and ecocide.””

Läs mer

Wikileaks: Hur USA, och EU, bedriver smutsig klimatpolitik

Det som tidigare kom fram genom vittnesmål från förhandlare och politiker från länder i Syd bekräftas nu genom Wikileaks: USA har manipulerat klimatförhandlingarna inför, under och efter Köpenhamn. Och EU ansluter sig glädjeligen till denna taktik.

Det s k Copenhagen accord, som endast noterades av länderna i Köpenhamn, skulle baxas fram genom  att koppla bistånd till uttalat stöd för accordet. Maldiverna nämns i artikeln på brittiska The Guardian’s hemsida. Andra länder som Bolivia och Ecuador förlorade sitt bistånd i april 2010 för att de inte ville stödja Copenhagen Accord.

Det är nedslående att läsa hur EU vurmar för USA. EU tappade initiativet i klmatförhandlingarna fullständigt, till både USA och BASIC-länderna. Men såhär säger EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard enligt The Guardian:

But on 11 February, Pershing met the EU climate action commissioner, Connie Hedegaard, in Brussels, where she told him, according to a cable, “the Aosis [Alliance of Small Island States] countries ‘could be our best allies’ given their need for financing“. [… ] Hedegaard is keen to reassure Froman of EU support, revealing a difference between public and private statements. “She hoped the US noted the EU was muting its criticism of the US, to be constructive,” the cable said. Hedegaard and Froman discuss the need to “neutralise, co-opt or marginalise unhelpful countries including Venezuela and Bolivia”, before Hedegaard again links financial aid to support for the accord, noting “the irony that the EU is a big donor to these countries”.

Kate Horner, Policy Analyst hos Friends of the Earth U.S., hade följande kommentar, direkt från Cancún:

“These leaked cables confirm what we’ve heard from many developing country delegates: The U.S. has threatened to withhold assistance it owes poor countries in order to bully them into accepting a shoddy climate deal. This is far from the cooperative international engagement we were promised by President Obama. Todd Stern and Jonathan Pershing should apologize, and the U.S. must start acting as a constructive force in the negotiations and stop these destructive bullying tactics.”

Det aktuella läget i förhandlingarna i Cancún är att trycket är enormt att församlingen formellt ska acceptera Copenhagen Accord. Japan har hotat att blockera en fortsättning av Kyotoprotokollet, det bindande avtalet där ett stort antal rika länder förbinder sig till utsläppsminskningar. Vad har man då kvar, mer än ett Accord med frivilliga minskningar?

FN:s klimatpanel har dock rapporterat att de nuvarande frivilliga löftena i Copenhagen Accord kan leda till en 2,5 till 5 (!) graders temperaturökning. Bolivia och andra ALBA länder protesterar starkt mot att dumpa Kyotoprotokollet:

Solon [Bolivias ambassadör til FN, red. anm.] noted that making a second round of commitments was a treaty obligation for all signatories (Article 3.9) and not something that could be negotiated. […] The position of the ALBA countries was reaffirmed by many other developing nations in an afternoon meeting of the G77 and China, at which representatives of African Group and the Arab League informed Mexican Ambassador Luis Alfonso de Alba that they would insist on the need to uphold the Kyoto Protocol as the best means to avert the climate crisis.

Klimattoppmötet i Bonn: Ris och ros

Det senaste klimattoppmötet i Bonn, som avslutades i fredags, gav både positiva och negativa resultat. Kryphålet med hur att räkna på skog finns fortfarande på bordet. Tanken med kryphålet är att man låter länder själv sätta sin förväntade avskogning, som blir referensnivån. Skövlas det mindre än väntat får landet kolkrediter. Det betyder att framfor allt skogsrika länder kan uppge enormt höga avskogningsförväntningar – och sedan få en stor mängd kolkrediter som kan användas för att släppa ut mer växthusgaser. Med resultat att de riktiga utsläppsminskningarna inte görs (läs även Friends of the Earths bedömning av Bonnmötet).

På den positiva sidan i Bonn så har många förslag från Cochabambamötet kommit in i förhandlingstexten.

Läs mer