Category Archives: Uncategorized

Globala miljökonflikter kartlagda

Nätverket EJOLT – Environmental Justice Organisations, Liabilities and Trade består av ett antal av våra systerorganisationer, andra miljörättviseorganisationer och forskare. De har nu publicerat en interaktiv karta med mer än 900 miljökonflikter över hela världen. I kartan kan man söka efter typ av konflikt, som t ex gruvdrift, markkonflikter, infrastruktur med mera.

ejatlas

Tyvärr finns Sverige med där. Så det är bara att kavla upp armarna och stödja motståndet mot t ex gruvdrift i Gallók, Ojnareskogen, Förbifart Stockholm.

Välfärd och framtid

Jordens Vänner var medarrangör till konferensen Välfärd och framtid, tillsammans med Nätverket för Gemensam Välfärd, Attac, Klimataktion, Nu bryter vi Tystnaden, Verdandi, ABF Stockholm m fl. Vi och Klimataktion hade ett spår om rättvis klimatomställning och gröna jobb, som delvis spelades in. Nedan kan du se några filmer.

Grön omställning för jobb och välfärd – en valfråga värd namnet

Samhällshoten är grundläggande men gapet mellan de problem vi står inför och de frågor som hamnar på den politiska dagordningen tycks öka. Hur utvecklar vi en ny kollektiv förståelse av vad som behöver göras? Några röster om makt, ekonomi och behovet av nya modeller.

Medverkande: Staffan Laestadius, professor i industriell utveckling, KTH, Martin Vireduis, Transportarbetarförbundet, Rikard Warlenius, Humanekolog, Lunds Universitet, Torsten Laxvik, Småbrukare och medlem av Nipakademin

Samtalsledare: Ellie Cijvat, Jordens Vänner
Arrangörer: Jordens Vänner, Klimataktion, Attac

Läs mer

Amandla! Awehtu!

Bobby Peek, generalsekreterare för vår systerorganisation GroundWork från Sydafrika, har skrivit ett inlägg angående Nelson Mandelas bortgång.

Amandla! Awehtu!
The environmental justice movement, and indeed my own environmental justice activism is grounded by the experience of working with Madiba to ensure that South Africans achieve the promise of a life that was enshrined by our Constitution, a life where people live in relations of solidarity and equity with each other and in non-degrading and positive relationships with their environments.
Läs mer

FOE International höll presskonferens vid COP 19

Idag mellan 11.30-12.00 höll FOE International en presskonferens inne på COP-arenan. Temat var “COP 19 set to fail – who is to blame?”. Den överskuggades något av nyheten att Polens miljöminister, tillika ordförande för COP, avgått av oklara skäl. Tydligen sitter han kvar som ordförande veckan ut, men har inte fått någon ny ministerpost.

På pressträffen uttrycktes frustration och besvikelse över den utvecklade världens totala brist på ambition. Loss and damage (en ekonomisk ersättningsmekanism för de länder som drabbats av miljökatastrofer) började diskuteras i Durban för två år sedan, men inget har hänt, inga pengar finns på bordet än så länge. G77-länderna (löst sammansatt grupp av utvecklingsländer) och Kina lämnade L&D-förhandlingarna natten till idag på grund av missnöje. Flera i-länder har övergett sina utsläppsmål. Polen använder sitt ordförandeskap till att driva en egen kolvänlig agenda, trots att 80% av den polsk befolkningen är oroade för miljön, sa Ursula Stefanowics (FOE Polen). Silje Lundberg från Young FOEE kritiserade starkt i-ländernas ovilja att dela med sig och deras historiska skuld, samt skyldigheten mot framtida generationer som inte går att bortse från. Hon nämnde också något som är vanligt i den politiska debatten; den påstådda viljan att lyssna på unga och be dem höja sin röst, men straffa dem så fort de höjer sina röster. Hon syftade på att tre unga aktivister blev utkastade från COP-arenan efter en fredlig solidaritetsaktion för Filippinerna förra veckan. Aktivisterna blev först bannlysta att delta i framtida COPkonferenser. Efter en kampanj på sociala medier ändrades straffet till att de får delta, med villkoret att skriva på ett dokument där de lovar “att uppföra sig”.

Silje sammanfattade hela konferensen ganska bra: “politikerna sviker oss, dom leder inte, dom bara pratar”.

Vecka ett på COP 19 i Warsawa

SAM_2397Nu när den första veckan av FN:s klimattoppmöte COP 19 i Warszawa, Polen är över får jag en konstig känsla av overklighet. Jag måste ha missuppfattat något. Det som pågår kan inte vara sant, jag vill inte att det ska vara sant, kan det verkligen vara sant? Hur i helvete kan det som pågår vara sant!?

Veckan inleddes med en storm, alltså den mäktigaste storm som någonsin har uppmäts. Tusentals har dött, Filippinerna har ödelagts. Tyfonen kan inte beskrivas som annat än en tragedi. En tragedi av ofattbara proportioner. Det enda ljus som kan ses i tunneln är att nu måste klimatförhandlingarna i Warszawa komma igång på riktig. Tyfonen Haiyan kan omöjligt ignoreras av förhandlarna på COP 19 — eller kan den det?

I en artikel finns inte tillräckligt med utrymme att förklara allt som hänt i och kring mötet här i Warszawa, hittills, men jag ska försöka mig på en kort sammanfattning på ett förståeligt språk. Parallellt pågår en rad olika förhandlingar. I ett nötskal handlar det om ”mitigation”, ”adaptation” och ”loss and damage”, om jag får använda de engelska termerna. Jag betar av dem i turordning.

”Mitigation” handlar om att minska utsläppen eller snarare att komma undan utan att minska utsläppen. Australien har dragit tillbaka alla sina tidigare löften och USA har sagt att de redan gör jättemycket och att frivilliga utsläppsmål är den enda vägen framåt. Med andra ord: att minska utsläppen så mycket som man utfäst sig att göra istället för så mycket som behövs. Kanada uppmanar utvecklingsländerna att riva upp sina löften och, sist men inte minst, idag fredag annonserar Japan att de ändrar 2020 års utsläppsmål från 25% till en ökning av ynka 3,1% jämfört med 1990. Det ser ganska dystert ut.

Men hur står det till med ”adaption”? Rika länder med historiskt höga utsläppsnivåer ska ge stöd till fattiga länder så att de kan överleva klimatförändringarna. Det finns ett löfte om 100 miljarder dollar årligen som gavs vid COP 15 i Köpenhamn. Det har även skapats en fiffig mekanism som ska hantera detta. Det som dock inte verkar finnas är några pengar. Men i vilket fall som helst går det inte att adaptera mot den typ av naturhändelse som plattade till både Filippinerna och filippinarna.

Det som är kvar är ”loss and damage”. De stora förorenarna vägrar minska utsläppen, det går inte att adaptera till ett klimat som skenar iväg. Så de som påverkas mest av klimatkaoset men som inte har orsakat den skulle mycket väl kunna förväntas en hel del kompensation från de som har orsakat klimatförändringarna. Svaret till detta förslag från USA och Australien är att fattiga länder bara kan fortsätta drömma om kompensation. Läget i förhandlingarna är inte särskilt uppmuntrande.

Fast det finns så klart positiva nyheter. Jag har frågat runt lite bland några COP-veteraner. Ingen har svarat min fråga om positiva nyheter direkt , utan först efter en ganska lång tankestund. Och två ljusglimtar finns: förhandlingarna pågår, de har inte brutit samman. Och att det kunde har varit mycket sämre om Ryssland hade fått mer gehör. Knappast någon grund att börja fira men alltid något. De ungdomsdelegater som jag har träffat gör att man inte heller kan vara helt utan optimism.

Sammanfattningsvis: Fastän det finns hopp är läget dystert. Men det är inte dags att ge sig än. Det som behövs är tryck på politiker där hemma, det är gräsrötterna som måste börja höja sina kollektiva röster. Vanliga människor som måste sätta press på riksdagspartierna. Just nu är det stora företag som verkar sätta dagordningen under klimatförhandlingarna med sitt kortsiktiga vinstintresse och ett närmast psykopatiskt förakt för alla människors rätt till ett skäligt liv. Ska vi verkligen låta det fortsätta så här?

Text & foto: Ian Fiddies