Sveriges ansvar för EU:s historiska misslyckande i Rio

Rio+20 konferensen innebär att EU med hjälp av svenskt och nordiskt ledarskap placerat sig i självförvållad maktlöshet. Det började när EU under Sveriges ordförandeskap genomdrev grön ekonomi som den stora frågan för FN konferensen om hållbar utveckling 40 år efter den första FN-konferensen om miljö i Stockholm och 20 år efter Riokonferensen 1992. Samtidigt ville EU och USA ta bort väsentliga delar av de principer som Riokonferensen beslutade 1992. EU:s starka invändningar avfärdades av Brasilien. Nu fick grön ekonomi ett svagt omnämnande i Rio+20 dokumentet medan principerna från Riokonferensen 1992 bibehölls i stora delar.

Bild: FN. José Manuel Barroso pratar i Rio.

Sverige och Norden hade de bästa förutsättningar för att påbörja ett konstruktivt globalt samarbete inför Rio+20. De nordiska länderna har ett långvarigt gott rykte som pådrivande i FN för miljöfrågorna, som försvarare av fattiga länders intressen och små nationers behov av bindande internationella beslut för att motverka stormakters godtyckliga inflytande i världspolitiken. Det historiskt viktiga klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 gav nordiska länder en möjlighet att leva upp till detta goda rykte. Sverige i egenskap av EU:s ordförandeland under hösten 2009 och Danmark i egenskap av ordförande för klimattoppmötet i Köpenhamn. Istället valde både Sverige och Danmark att enbart satsa på allians med vad man trodde var starka länder som USA och i förväg tala med nya stormakter i Syd medan fattiga länder ignorerades. Man förde inte ens informella samtal med dessa länder så de uppfattades som problem istället för samarbetspartners.

Samtidigt satsade Sverige och Danmark på att sätta tidigare klimatförhandlingar åt sidan med krav i det bindande Kyotoavtalet där rika länder ska göra mer för att åtgärda utsläpp av växthusgaser. Istället önskade de nordiska länderna och EU sig en uppslutning bakom handel med utsläppsrätter som gör det möjligt för rika länder att slippa göra något åt sina egna utsläpp och istället söka se till att åtgärder sker i fattigare länder. En handel med utsläppsrätter som redan lett till omfattande korrumption och snarare negativa resultat långt från det som utlovats. En handel som också stärkt de med betalningsförmåga som kunnat köpa sig fria, ofta med förödande resultat för den lokalbefolkning som fått sin mark övertagen av storskaliga projekt för att kompensera de rikas utsläpp av växthusgaser.


Bild: FN. Förhandlingarna i Rio de Janeiro.

Resultatet av Danmarks och Sveriges politiska linje inför klimattoppmötet blev ett allmänt erkänt fiasko. Att köra över fattiga länder och luta sig mot USA visade sig vara en början på EU:s väg bort från inflytande i världspolitiken. Oförmågan att förstå styrkan i de fattiga ländernas krav på att bibehålla principer om att rika länder ska betala mer för att leva upp till sin historiska skuld till den stora andelen av utsläpp av växthusgaser och svagheten i de egna förslagen som skulle ersätta denna politik med krav på rika länder ledde till fiaskot. Utvecklingsländerna visade sig för starka och USA för svagt, ett tecken på diplomatisk inkompetens hos de ledande nordiska länderna som varken förstått vikten av att bibehålla tidigareprinciper beslutande inom FN eller den nya geopolitiska maktbalansen i världen.

Inför Rio+20 fortsatte Sverige driva samma misslyckade politik som inför Köpenhmansmötet. Fattiga länders förslag ignorerades. Sverige satsade ensidigt på att sätta företagens makt före förändringar genom demokratiska beslut. En grön ekonomi med global handel med ekosystemtjänster som det centrala elementet skulle ersätta Rioprincipernas betoning av rikas särskilda ansvar för att bidra till lösningar. I Rio visade det sig att regeringen och EU återigen misslyckats diplomatiskt på samma sätt som tidigare. Förhandlingarna gick helt i stå med över hälften av texten inom parentes som olöst inför mötets avslutande del med deltagande på högsta politiska nivån.
Brasilien gjorde i det läget ett eget förslag som ordförandeland. Det gick ut på att ta med flera av de förslag som olika krafter fört fram som respekt för moder jord men bara notera dem, inte ge dem någon bindande status. Det mest radikala har flera påpekat var att bibehålla Rioprinciperna och bara ge ett omnänmande av grön ekonomi som en av flera metoder mot EU:s vilja att göra gröna ekonomin betydligt mer bindande och central.

Ställd inför detta förslag reagerade EU skarpt och önskade mycket starkare skrivningar om grön ekonomi. Svaret från Brasilien blev, vill ni ansvara för att dokumentet rivs upp och allt arbete blir bortkastat. Om inte får ni godta texten. Ställda inför dessa ultimatum från värdlandet sida fick EU och USA backa. De ändrade geopolitiska förhållandena gjorde sig påmint. På samma sätt som de rika västländerna tidigare använt sina rikedomar för att på samma sätt som Brasilien använda sin maktposition för att igonerar alla andra. Att Brasilien på G20 mötet utlovade åtskilliga miljarder för att rädda euron visade också klart vem som har makt i världen idag och vilka har mindre eller knappt någon alls.

Bild: Sveriges Radio. Fredrik Reinfeldt i Rio. Klicka på bilden för att lyssna på en intervju för Ekot.

Att Sverige var så inkompetenta att landets främsta företrädare anlände till Riomötet slutdel när allt redan var beslutat visar ockå på en diplomatisk inkompetens. Huvudproblemet var förstås substansen i förslaget som gick EU emot men gjorde nästan alla andra också utan ett resultat som kunde tillfredsställa dem. Därmed lämnas nu makten över till enskilda regeringar och storföretagen som kan utnyttja formuleringar i Riodkumentet för att i praktiken genomdriva grön ekonomi och andra kontroversiella förslag med egen tidtabell.

Slutresultatet är att Sverige och EU ändå kan få igenom sin politik på liknande sätt som Brasilien gjort under mötet. Men det blir en fördröjning som öppnar för andra lösningar. Diplomatiskt var Rio+20 mötet ett misslyckande. Den nya geopolitiska situationen visade vilken ställning EU har idag. Vägen till detta misslyckande kantas av flera varningar för att undvika förnedringen, varningar man valde att ignorera trots att de var övertydliga. 40 år eller mer av svenskt och nordiskt engagemang i FN kastades på sophögen för en politiskt och diplomatiskt misslyckad strategi.

Tord Björk

En kommentar på “Sveriges ansvar för EU:s historiska misslyckande i Rio

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>