Via Campesina kräver jordreform på böndernas internationella kampdag 17 april

Varje år sedan 1996 firas böndernas internationella kampdag, motsvarigheten till arbetarnas 1 maj. Den instiftades av den internationella bondeorganisationen Via Campesina till åminnelse av de 19 bönder, kvinnor och män, som mördades av regeringens säkerhetstrupper i Eldorado do Carajas i delstaten Pará i Braslien 17 april 1996.

17april2016weblow

Mördandet av aktiva bönder har fortsatt. I år har 14 mördats i Honduras, sex i Columbia och två jordlösa bönder i Brasilien bara i Latinamerika. Offensiven mot böndernas jord och rättigheter har fortsatt oupphörligt, både i Syd och i Nord. I Europa trängs familjejordbrukare och småbrukare undan av staten och storföretag. De största tre procenten av gårdarna kontrollerar nu hälften av den totala brukbara arealen uppger Europeiska Via Campesina.

Motståndet är dock omfattande på en del platser. I Notre Dames des Landes i Frankrike har lokalbefolkningen under 40 år stått emot en flygplatsbygge på 1200 hektar åkermark trots våldsamt förtryck och rättslig förföljelse. I Spanien har bondeledaren Andrés Bódalo blivit dömd till tre och ett halvt års fängelse för att delta i en demonstration mot agroindustrin. I Rumänien roffar storföretag åt sig land och driver bönder från miljontals hektar åkermark. I Ukraina pressar IMF på för att ändra skatter som gör det svårare för små- och medelstora bönder vilket lett till massiva protester med vägblockader runtom i landet, tills vidare med framgång.

Brist på tillgång till jord är enligt FN en huvudorsak till hunger och undernäring. Att alltfler bönder drivs bort från sin jordbruksmark samtidigt som de producerar 70 procent av vår föda i världen innebär ett hot mot vår överlevnad. Att bönder fråntas mark har katastrofala sociala, ekologiska och ekonomiska följder. Böndernas kampdag är av betydelse för hela samhället. Jordfrågan är central för matsuveränitet som gör det möjligt och ger rätt till varje land att föda sin befolkning, inom planetens gränser, på böndernas villkor.

Mot den bakgrunden framför i år Europeiska Via Campesina på internationella kampdagen vikten av EU-direktivet om markinnehav baserat på de frivilliga riktlinjer som godkänts av kommittén för tryggad globala livsmedelsförsörjning. Vad Via Campesina eftersträvar uttrycker man med orden: Vi kräver en jordreform.

Man kan finna mer information om 17 april på Via Campesinas hemsida:  http://viacampesina.org/en/index.php/actions-and-events-mainmenu-26/17-april–day-of-peasants-struggle-mainmenu-33

Tord Björk

Aktiv i Jordens Vänners Bonde och urfolksutskott

Resan avslutad, visdomsdelning!

Long live the pioneers
Rebels and mutineers
Go forth and have no fear

Nu skriver jag för sista gången på den här bloggen för den här gången, från mitt hem efter en avslutad resa. En helt fantastisk resa. Jag tänkte summera lite och sammanfatta mina visdomar genom en liten lista:

  • Om du står och velar mellan att packa en bok och en högtalare… välj för fasen boken.
  • Undvik att radera allt du har på din mobil i början av din resan. Typ musik, kontakter, bilder, spel och appar… Just sayin’.
  • Om du inte kan bestämma dig för att packa badkläder: att bara packa över eller underdelen är inte en lösning!
  • Börja packa tidigare än samma dag du åker.
  • Beställ EU-kortet (försäkringskort) mer än två dagar innan utresa.
  • Börja varje ankomst i en ny stad genom att checka så att tågen du tänker ta på kvällen verkligen kommer att gå etc.
  • Om du är ett fan av kaffe och ska resa genom Tyskland, ta med dig snabbkaffe…

Ok, så för att skriva några seriösa rader också, så kommer här ett riktigt tips. Om en någonsin känner att världen är överväldigande stor med alla ändlösa problem, och att en själv är försvinnande liten… Känn inte hopplöshet, gör något! Se på det som ett stort trassel, skapat och drivet av okunskap snarare än ondska. Vi har rört till det för oss, och för andra. Nu och då. Vi måste räta ut det här, men vi måste börja någonstans… Så plocka upp den delen av nystanet som ligger dig varmast om hjärtat och börja trassla upp! Arbeta lugnt och metodisk. Ibland går det framåt fort, ibland långsamt, ibland känns det som att en rör till det ytterligare. Ibland vill en ge upp. Men ta då ett steg tillbaks och se, att det finns fler som du. Hundratusentals! Och tillsammans når vi resultat. Men vi måste hjälpas åt. Varje liten knut vi lyckas lösa, är en vinst för oss alla. Så engagera dig, få ut något av all den sorg, vrede eller frustration som kan frammanas av den här galna världen. Alla kan vi göra något, men vi behöver stötta varandra ibland. För mig innebär mitt medlemskap i Jordens vänner att träffa andra som kämpar för samma saker, kanske jobbar vi på olika ställen i det enorma trasslet som utgör den galna världen vi lever i, men likväl jobbar vi metodiskt för att lösa det. Tillsammans. Och det gör mig så glad, ger mig så mycket energi och kraft. Tack för att ni finns.

It’s our time to make a move
It’s our time to make amends
It’s our time to break the rules
Let’s begin

Fred, kärlek och biologisk mångfald
Rebecka Le Moine

 

En del av mitt tågresande :)

En del av mitt tågresande :)

 

 

På väg hem!

N-n-nu var det ett tag sedan jag uppdaterade den här bloggen!

Sen senast så har jag spenderat två dagar i Valetta, en ny favoritstad på många sätt. Jag har vandrat längs med gamla stans ytterkanter, bland trappor och klippor och begrundat havet. Jag har också haft ett skypemöte angående min nya arbetsgrupp om biologisk mångfald, med mycket stöd och support, vilket känns toppen! Nu väntar jag på gehör från folk som är intresserade av att vara med. Hoppas! Två nätter fick jag spendera hos en ny vän, Simone, som jag senare upptäckte ha mycket gemensamt med angående expertis och erfarenhet. Hon jobbade nämligen också med biologisk mångfald och hade till och med vänt sig till YFoEE för att fråga om det inte fanns någon av oss som ville ta tag i det fältet, haha! Tillsammans smidde vi en del ambitiösa och storslagna planer, får se vad det kan mynna ut i.

Underbart fina Valetta!

Underbart vackra Valetta!

Sista natten blev kort, med bara ett få timmars sömn innan Simone skjutsade mig och Clemence till färjan. Clemence och jag åkte hela vägen till Rom tillsammans, det vill säga spenderade en hel dag i Catania. Ju mer jag vistas i staden desto mer gillar jag den, blandningen av förfallet och överdådigt. Nattåget kom och gick som planerat, och väl i Rom bestämde jag mig för att åka till Miano och vidare till Zürich. Bestämt och gjort, och gud vilka vyer jag fick se under tågresan! Väl i Zürich träffade jag en kompis som guidade mig runt i den vackra men dyra staden. Rätt sent bestämde jag mig för min nästa destination, så nu är jag på väg till Frankfurt där jag ska göra ett snabbt byte till nattåget som tar mig till Hamburg. Hoppas det går bra. Därifrån håller jag tummarna att det inte ska vara allt för svårt att ta sig hem!

Bild från tåget genom Schweiz.

Bild från tåget genom Schweiz.

För övrigt så är jag så taggad på att börja jobba mer fokuserat med allt jag har framför mig, med en fast punkt och underbara internet. Jag har en del att göra, haha! Så när jag började tänka att jag borde åka hem så kändes det rätt, som att det är typ dags för det (tillsammans med det faktum att mitt interrail snart tar slut..!).

På återskrivande,
Becka

Sista dagen, tid för reflektion

Hej!

Idag var sista dagen för YFoEE, för den här gången. Det har varit otroligt smidigt att fatta beslut, trots att vi är har varit ett gäng om drygt 20 ungdomar från hela Europa här. Idag har vi valt den nya styrelsen, samt var nästa YFoEE-möte samt 2017:års sommarläge ska äga rum. Jag har presenterat min idé och har fått en del kontakter redan som är intresserade av att medverka. Igår blev vi guidade runt på ön och fick se ett Natura-2000 område, grottor och en geckoödla! Riktigt fint med andra ord. Blåsten gjorde att en inte insåg hur solen låg på, så nästintill alla blev lite brända. På kvällen drog jag med ett gäng till Valetta, otroligt fin stad! Inget gick enligt planerna, vi skulle ha lyssnat på ett performance, men vår långsamma jakt på snabb mat gjorde att vi kom cirka en timme försent, och då var det redan så fullt att vi valde att spendera våra kvällstimmar på klipporna, småpratandes och med utsikt över staden. Kände på vattnet lite, som inte var allt för kallt. Ska dit i morgon också för att spendera min lediga dag där!

Njuter av sol vind och vatten, typ.

Njuter av sol vind och vatten, typ.

 

Jag har lärt känna så många häftiga kämpar under de här dagarna och hoppas vi kan utnyttja kontakten till gagn för miljön. Många nya tankar, intryck och kunskap. Nu kommer jag in i en tid av reflektion. Vi såg på Naomi Kleins film, this changes everything. Äntligen, för min del! Jag erkänner att jag inte har läst boken, men jag har hört så mycket om den, och därför blev jag en aning besviken. Det var inte en dålig dokumentär. Men den var lite lösklippt för min del, den röda tråden fick jag lägga själv kändes det som. Och det kanske var hela poängen? Jag lärde mig inget nytt direkt, utan det var mer ihopbuntade exempel över problematiken från olika delar av klotet, och en del reaktioner mot detta. Jag känner mer att det finns så mycket att göra att jag blir lite stressad av hela ”rädda världen”-uppdraget som vi alla har tagit på oss, haha! Men jag tänker också att det inte gör något om vi inte räddar hela världen under en livstids försök, utan att det snarare är försöken och de små stegen som spelar roll. För så länge de är i rätt riktning så kommer de bidra till att ta oss i mål.

YfoEE-gäng på utflykt i Malta!

YfoEE-gäng på utflykt i Malta!

Framme!

Hej!

Internet är en sällsynthet, även här på YFoEE-mötet. Jag tog ingen färga från Catania, utan åkte buss till Pozella istället! I väntan på bussen spenderade jag lite kvalitetstid genom att strosa runt längs med hamnen och njuta av utsikten, solen och senare en kroassant och espresso i vanlig ordning. Efter bussturen så hörde jag mitt namn ropas med efterföljande frågetecken, vilket blev mitt första möte med Clemence. Tydligen hade vi både spenderat en dag i Rom och åkta samma nattåg till Catania, och där spenderat två skilda dagar. Hade min telefon fungerat hade vi kunnat ses tidigare, men det här funkade ju det med. Vi åkte färjan, katamaran, under vingliga förhållanden. Vi fick en varning av kapten om att vädret skulle vara lite lurigt, så att vi inte skulle spatsera omkring allt för mycket. Fin känsla med höga vågor, som inte delades av alla passagerare. Vi kom fram till Valetta och blev upphämtade av Martin, en maltanes kämpe i gen gemensamma rörelsen. Vidare till flygplatsen, nu börjar det bli socialt! Hämtade upp ännu två kamrater, och sen dess har vi bara blivit fler och fler…! Här i Malta serveras det vin, både rött och vitt, till varenda måltid. Inklusive nattmacka och frukost alltså. Jag har dock hållit mig till vattnet, efter nattågen är mitt balanssinne helt förstört och jag känner mig vinglig som det är.

Idag har vi alltså börjat samtala och lära känna varandra! Jag har redan lobbat för biologisk mångfald, fått fin respons och support, och ska fortsätta på det spåret i morgon på ”open space”. Dagen har varit solig, blåsig, vacker och jag tror att jag och mitt spontana promenadsällskap har gått genom hela ön. Så vilse var vi, haha! Märklig och biltät liten ö det här, med förfallenhet och prålighet som överlappar längs med gatorna. Vi sett få maltaneser, staden som vi upptäckt den prefererar bilar. Av folket vi har sett har gubbar representerats väl, eller snarare enbart.

Om en ska ha något att klaga över så är det att det är otroligt kallt, inomhus. Så våra innemöten har jag ändå tagit fram både mössa och halsduk och svept in mig i täcket, utan att vara ensam om det beteendet. Nu har folk, inklusive mig själv, förberett sig inför den kalla natten. Jag har mitt underställ på mig och har lånat ut min långärmade tröja till tjejen under mig, som dessutom har tre filtar.

Och för att väga upp mot allt mitt nonsensskrivande, så har jag lärt mig otroligt mycket idag. Om hur Young Friends of the Earth Europe är organiserat, vilka som gör vad, vad som har gjorts, görs och kommer att göras med mera. Fett taggad!

Catania

Hej!

Tåget gick enligt planerna igår, otroligt skönt! Hamnade i en 4-personers-kupé den här gången, lite mer luft per person alltså. Det var två kineser, en italienare och sen jag, ingen av dem förstod ett ord engelska. Så vår kommunikation var lite knagglig, men kroppsspråket gjorde att vi ändå förstod varandra.

Var framme i Catania i en så behaglig tid som 09.08, och tänkte att den här gången orkar jag inte stå och krångla det första jag gör. Dumt men skönt, klev direkt ut i staden och började strosa runt helt tanklöst.  Åt en liten pizzagrej på ett café och frågade om de visste varifrån färjorna gick. Det är ju inte som att jag har kollat upp något direkt. Insåg att folk inte kunde så mycket engelska, men välviljan var stor! Så alla gånger jag har frågat efter något så har folk gjort sitt yttersta för att hjälpa mig. Gick på en livlig och stor marknad, satt sedan och bara begrundade från en solig trappa med utsikt över kaoset. Det var kvalitet. Väl på marknaden så kom damen från caféet fram, och hon sa att hon hade med sig en tolk! Haha, det var knasigt att hon ens kände igen mig bland alla, mitt ansiktsminne är inte lika begåvat men jag kopplade efter en stund. Han kunde några fler ord engelska, men det var fortfarande lite för vagt för att förstå vad vi pratade om. Men otroligt omtänksamt, tackade till tusen.

Här i Catania har jag också upptäckt att caféer, där en tillåts chilla, ladda telefon och utnyttja wifi, är en sällsynthet. Ännu en insikt är att min packning ändå väger ett par kilo, och efter att ha kånkat omkring på den nu i 5 timmar så sitter jag gärna ner ett tag. I skrivande stund, på ett väldigt mystiskt ställe, samtidigt som jag klandrar mig själv och tänker ”ut och upptäck staden, mer mer mer!”. Men jag orkar inte, det finns inga mysiga ställen nära till hands har jag upptäckt. Det här är bannemig en bilstad! Till sist, det är rätt varmt här. Tror jag kan packa om och lägga mössa, vantar och halsduk neråt i prioriteringsordningen i väskan…

På återskrivande!

Becka

I väntan på bussen i Catania

I väntan på bussen i Catania

Tågresa på väg till Malta, YFoEE-möte

Hej!

Rebecka Le Moine som skriver nu, på väg till Valetta i Malta för att delta i FoYEE-mötet, ett Europamöte för unga jordvänner helt enkelt. Jag är så himla glad att jag fick möjligheten att åka på det här. Så snart jag fick reda på att jag skulle få åka så bestämde jag mig för att åka tåg ner, för att till sist ta färjan över till den lilla ön. Så jag har åkt Linköping-Malmö-Köpenhamn-Hamburg-München, utan några större svårigheter. Planerna, vad en nu ska med sådana till, ändrades dock redan i Köpenhamn då jag fick för mig att sovmorgon vore trevligare än en tidig avgång. Jag tog mig till stationen och var i god tid, passade på att ställa lite dumma frågor om reservation för nattåget. Min sovmorgon visade sig ha faktiskt effekt på den så kallade planeringen, det resulterade i ett byte i München på 4 minuter, vilket den kloka mannen på andra sidan infodisken påstod inte var den bästa idén att satsa på. Så jag lät mig övertalas och tog ett 2.5 timmar senare tåg, med ett extra byte. Slutade med att jag blev några hundralappar fattigare, eftersom att reservationen krävdes för resan och det var typ inge snack om saken. Snubben med informationen svarade härligt på mina frågor kring varför en måste betala extra för vissa sträckor när en redan har köpt ett interrail, om att privatiseringen gjort att en måste betala dubbelt. Jag svarade med att jag älskar ekonomisk tillväxt och pröjsade glatt, glad i hågen över min goda gärning.

Nåja. Lugn färd vidare genom det, i mina ögon, tråkiga tyska landskapet. När internet slutade fungera på min telefon framkallade min frustration en dålig impuls, då jag råkade ställa om alla inställningar. När telefonen startats om visade det sig att jag tydligen raderat allt som fanns på den, det vill säga alla bilder, alla nummer och all musik.
Allt, helt enkelt. Och inte löste jag internet-problemet heller.

I väntan på mitt senare nattåg till Venezia åt jag en vegansk nudelrätt med tofu. Jag fick sällskap av en belgare, och det dröjde inte länge förrän vi diskuterade de stora frågorna, haha! Han jobbade med reklam och IT till vardags, men var insatt i frågorna kring miljö, natur och djurrätt. Mycket givande diskussioner som slutade i att vi bytte kontakter och han erbjöd sig att hjälpa till med reklam vid behov.

Nattåget kom och gick, genom alperna snurrade vi omkring samtidigt som jag försökte sova. Kom tillslut fram till Venedig, och fick en fin uppenbarelse. Min biljett gick till Venedig SL. Men gick från Venedig Mestre. Vilket inte alls är samma ställe, så möjligheten till att utnyttja min köpta biljett och följa min sekundära plan var inte längre ett alternativ. När jag gick och snackade med folket som kan biljetter och har information så var förvirringen stor. Jag skyllde allt på min pessimistiska vän i Köpenhamn som ju bokat min resa, och tyckte på nåt sätt att jag skulle få tillbaks pengarna. Han svarade bestämt med ”youi lois-e”. Haha! Sicken inställning va! Inte skulle jag någonsin förlora någonting, eller? Han tyckte jag var envis och stämplade min biljett, som nåt slags intyg att den inte hade använts, och önskade mig lycka till med Goliat. Den nya tiden för avfärd gav mig 20 minuter att utforska Venedig, vilket var tillräckligt för att göra ett väldigt bra intryck på mig. Kanske kan jag spendera mer tid där på resan tillbaks…

Snabb sightseeing i Venedig

Snabb sightseeing i Venedig

Tillslut framme i Rom, där tänkte jag, ängslig som jag är, att det kunde vara schysst att snacka med någon bakom en disk för att säkerställa att allt var i sin ordning med biljetten med mera. Tur att jag gjorde det, 4 köer och nästan 2 timmar senare fick jag bekräftat att det är en tågstrejk på gång och att mitt tåg inte kommer att gå. Lurigt. Jag ska få tillbaks mina pengar, och vi bokade en ny biljett för ett tåg som vi tror kommer att gå, men vem vet? Går den inte får jag sova på saken, haha! Och försöka hårdare i morgon. Att vara såhär spontan i sin planering är rätt svårt utan internet. Så mitt första intryck av Rom var väl sådär, tråkiga bemötande och tidkonsumerande köer. Tillslut gav jag mig ut i stan. Träffade en tjej från Kalifornien, och åter igen, det dröjde inte länge förrän vi pratade om vattenbristen, ekosystemtjänster, miljörörelsen och individen. Jag har faktiskt sett mig omkring lite, men nu sitter jag och inväntar framtiden på stationen för att se huruvida det blir nattåg eller hostel, eller soffsurf, eller stationsluff.

Det visar sig, fortsättning följer..!
/Becka

På random walk i Rom, vet inte ens vad stället hette, men fint var det :)

På random walk i Rom, vet inte ens vad stället hette, men fint var det :)

 

 

 

Lördag = manifestationsdag i Paris!

I sista stund hävde polisen demonstrationsförbudet och tillät våra manifestationer i Paris! Först gjorde Friends of The Earth en Google maps instalation från olika dela av Paris som från cyberspace formade orden Climate Justice Peace.
Sedan samlades 15 000 personer längs Champs Elyssée för den så kallade Red Lines aktionen. Först en cykeldemo, sedan sång, gatuteater, banderoller, talkörer, gamla och unga från alla länder i ett fantastiskt karnevalståg för Klimaträttvisa. Vår svenska banderoll Ändra systemet – inte klimatet var ett populärt fotoobjekt, det är ett tema som återkom på en rad språk. Andra vanliga krav var Climate justice, Leave the coal in the ground men också plakat som ifrågasatte om klimatkrisen kan lösas inom ramen för en kapitalistisk ekonomi. Jordens Vänners grupper från olika länder syntes i många delar av manifestationer.

Efter Champs Elyssée fortsatte det hela nära Eiffeltornet där bl. a Naomi Klein och företrädare för Jordens Vänner och Via Campesina talade. De sågade det avtal som strax innan hade klubbats utan diskussion på klimatmötet. Se vidare pressmeddelande från Friends of the Earth Europe och debattartikel i Politico.

Svagt avtal i Paris

Klimatavtalet i Paris innehåller goda ambitioner men inga bindande löften om utsläppsminskningar. Både årtal och utsläppsmål ströks bort i förhandlingarna. Det är märkligt att så många i Sverige jublar över ett så svagt avtal.

Det är rätt att glädjas över att temperaturmålet 1,5 grader nämns i avtalstexten. Men detta mål står i bjärt kontrast mot den verkliga utvecklingen. De frivilliga löften som länderna gjort räcker enligt forskarna möjligen till att hejda temperaturökningen vid 3 grader vilket innebär en global katastrof. Alla som skrivit på avtal vet att det gäller att läsa det finstilta, det vill säga vad man verkligen lovat juridiskt. I denna mening är Parisavtalet tomt på innehåll och jublet sätter sig i halsen.

Jordens Vänner i Sverige liksom Friends of the Earth, Global Justice now, Focus on the global South och personer som Naomi Klein är mycket kritiska till avtalet. Vi står fast vid uppfattningen att det enda som kan skapa ett verkligt genombrott är organisering underifrån.

Liksom våra systerorganisationer i hela världen lovade vi i Paris att sätta oss till motvärn mot varje investering som låser oss fast i fossilsamhället, vare det är Förbifart Stockholm, nya motorvägar, externa köpcentra, kolgruvor, flygplatser, gruvor, dåliga stadsplaner, konsumtionstempel, och så vidare. Vi hoppas många andra vågar vara med oss i detta arbete.

Svensk manifestation i Paris

Jordens Vänner, Klimataktion, Latinamerikagrupperna, Fältbiologerna, förortsbor vid den planerade Förbifart Stockholm och andra grupper genomförde en spontan manifestation på fredagsförmiddagen i Paris. Roland von Malmborg sjöng och företrädare från de olika grupperna talade. Trumgruppen feministas acidas spelade.
2015-12-11 10.33.08 2015-12-11 10.52.52

 

 

 

 

Bilder: Jordens Vänner / Lars Igeland

Alla politiker i den svenska delegationen var inbjudna men ingen kom. Jens Holm från v träffade oss dock på ett café.

Vi framförde följande kritiska frågor till den svenska delegationen:

Är Sverige liksom bl. a Tyskland och Frankrike och 100 länder i Syd beredd att skriva in temperaturmålet 1,5 grader?

Är Sverige beredd att skriva på folkrörelsernas krav på stopp för ny kolbrytning och oljeexploatering? Sverige kan se till att Vattenfalls kolgruvor i Tyskland aldrig öppnas.
Läs mer