I dag lördag 9 februari hölls en demonstration i Jokkmokk mot gruvplanerna i området. Många är oroliga för hoten mot rennäringen, turistnäringen och naturvärdena. Planerna är långtgående; i juni ska provbrytning ske och det behövs inte ens en miljökonsekvensbeskrivning.
Jordens Vänner stöttade demonstrationen och delade ut flygblad. Urbergsgruppen-Jokkmokk och RUSA (Rätten för Urfolk Samerna) var arrangörer, och även Nätverket Inga gruvor i Jokkmokk och även Fältbiologerna var med.
Ungefär 300 personer deltog i demonstrationen som tågade genom Jokkmokks marknad vid -30 grader.
I Rönnbäck, Västerbotten, planeras det för nickelgruvor.
Marie Persson talar om gruvmotståndet i Sverige. Jordens Vänner är med och sköter tekniken.
Det pågår en omvandling av stora mått i Sverige. Landsbygen avfolkas i rasande takt, snabbare än i de flesta länder i Europa, och den ses mer och mer som en leverantör av råvaror. Gruvboomen är bara ett av många tecken på det.
Traditionellt var det Centerpartiet som förde en landsbygdspolitik. Numera är partiet mer nyliberal än någonsin, och i de senaste utspelen kring partiprogrammet hördes oppositionella röster som vill gå emot den s k ‘Stureplanscentern’ som sägs dominera partiet – även om dessa röster är lika nyliberala i grunden.
Vänsterpartiet å andra sidan är mer av en storstads- (eller småstads-) parti. Bönder har kanske inte i första hand tillhört deras målgrupp. Nu har dock (v)’s partiledare Jonas Sjöstedt skrivit en krönika om just landsbygden och landsbygdspolitik:
En summering av vad som ”uppnåddes” vid klimatmötet i Qatar i december visar att världens politiska ledare bundit upp sig för en utveckling där vi riskerar att få en fyra grader varmare värld redan under detta sekel. De rika industriländerna bär ett stort ansvar för denna tragedi. Vi står för den absolut merparten av de ackumulerade utsläppen som ökat växthusgasernas andel i atmosfären med drygt 40 procent under industrialismen. Vi har inte heller, trots vårt överflöd, förmått visa vägen genom ambitiösa klimatåtaganden eller ekonomiska satsningar på klimatåtgärder i syd.
Förra veckan kom Högsta domstolen med ett efterlängtat besked: Företaget Nordkalk får inte skövla Ojnareskogen tills ett slutgiltigt dom har fallit kring kalkbrottsfrågan. Aktivisterna och lokalbefolkningen har nu packat ihop lägret.
Lars Igeland och jag var på besök där för några veckor sedan och gjorde ett litet klipp där vi intervjuade Alva Snis Sigtryggsson från Fältbiologerna, en av många aktivister som befolkade lägret under några månader.
Det allvarliga som dock återstår är att miljöbalken har gjorts helt tandlös när regeringen med dåvarande miljöminister Andreas Carlgren föreslog ‘en förenkling som inte skulle försämra miljöskyddet’. Effekten har vi nu sett; …Läs mer »
The social and popular movements, trade unions, people, civil society organizations and environmental organizations from around the world present at the People’s Summit at Rio+20 for Social and Environmental Justice experienced in the camps, mass mobilizations and debates the building of convergences and alternatives, conscious of the fact that we are the subjects of another type of relationship among human beings and between humankind and nature, tackling the urgent challenge of curbing the new phase of capitalist recomposition and building, through our struggles, new paradigms for society.
The People’s Summit is a symbolic moment in a new cycle of the trajectories of global struggles, giving rise to a new convergence among movements of women, indigenous peoples, Afro-descendants, youth, family and peasant farmers, workers, traditional peoples and communities, defenders of the right to cities and religions from around the world. The assemblies, mobilizations and the massive People’s March were the most powerful expressions of this convergence. …Läs mer »
En av de märkligare upplevelserna i Almedalen var att höra Biståndsminister Gunilla Carlsson utvärdera FN-mötet i Rio. Carlsson skyllde bakslaget där på de fattiga länderna när det i själva verket är Sverige och andra rika länder som agerat själviskt och oansvarigt.
Det var på ett seminarium på det internationella torget som ministern ombads att skriva på en skylt vilket land som bromsat miljöförhandlingarna mest. Carlsson skrev G77; det vill säga gruppen med världens fattigaste länder. Hon motiverade detta med att G77 hindrade ett genombrott för begreppet ”grön ekonomi”. Hon menade också att ”fattigdomen är världens största miljöproblem” och påstod att Sverige och EU fått kämpa i motvind för verkliga miljölösningar. …Läs mer »
Något av det mest överraskande i Rio har varit det etablerade fackets radikalisering. Braslianska LO stödde fullt ut det folkliga toppmötet och deltog med kraft i manifestationer och arrangemang på jämlik fot med andra folkrörelser. Man bröt också tillsammans dialogen med regeringen. Det internationella fackets budskap kan ses som i många stycken lika radikalt. Tillväxt som annars varit det dminerande budskapet från etablkerade fack som lösning på de flesta problem lyser med sin frånvaro i dokumentet. Istället dominerar krav på att värna allmänningarna, rättvis oimställning och samarbete med andra folkrörelser. Asbjörn Wahl från För Velferdstaten i Norge rapporterar:
An impatient Trade Union Assembly in Rio on 11-13 June adopted a statement which represents an important step forward, in which it realises “that our current profit-driven production and consumption model, identified as the source of rising social inequalities and environmental degradation, must be replaced if a truly sustainable development is to be achieved”.
It further demanded that “the Commons, natural and energy resources are brought and kept under public ownership, securing their public preservation and administration with social control.” In order to replace the existing model, the trade union movement must play “a decisive role in fighting for an alternative development model for our societies, grounded on peoples’ needs, on solidarity, on economic democracy and on a fair distribution of wealth”. In this struggle, the trade union movement must “make use of our organisational capacity and our experience of past struggles to form a strong, organised global movement in a bid to spur governments and corporations, who are reluctant to act, into taking appropriate measures to tackle and stop climate change.” This is something to live up to!
Precis innan höjdarna skulle anlända till Rio de Janeiro för att delta i FN:s toppmöte för hållbar utveckling trappade ursprungsfolken upp sin kamp för att kunna bo kvar i området där de håller till. Brasilien har påbörjat det kontroversiella dammbygget Belo Monte, världens tredje största dammprojekt, i Amazonas. 300 indianer, lokalbefolkningen, fiskare och småbönder ockuperade en påbörjad del av dammen som redan blockerar flödet av floden Xingu, och grävde bort en del så att floden kom igång igen.
Vid själva Riomötet träffades ursprungsfolk från hela världen och gjorde sin egen deklaration, kallad Kari-oca II deklarationen. I motsats till den officiella FN konferensens deklaration är denna värt att återges i sin helhet:
“INDIGENOUS PEOPLES GLOBAL CONFERENCE ON RIO+20 AND MOTHER EARTH”
We, the Indigenous Peoples of Mother Earth assembled at the site of Kari-Oka I, sacred Kari-Oka Púku, Rio de Janeiro to participate in the United Nations Conference on Sustainable Development Rio+20, thank the Indigenous Peoples of Brazil for welcoming us to their territories. We reaffirm our responsibility to speak for the protection and enhancement of the well-being of Mother Earth, nature and future generations of our Indigenous Peoples and all humanity and life. We recognize the significance of this second convening of Indigenous Peoples of the world and reaffirm the historic 1992 meeting of the Kari-Oca I, where Indigenous Peoples issued The Kari-Oca Declaration and the Indigenous Peoples Earth Charter. The Kari-Oca conference, and the mobilization of Indigenous Peoples around the first UN Earth Summit, marked a big step forward for an international movement for Indigenous Peoples’ rights and the important role that Indigenous Peoples play in conservation and sustainable development. We also reaffirm the Manaus Declaration on the convening of Kari-Oca 2 as the international gathering of Indigenous Peoples for Rio+20.
The institutionalization of Colonialism
We see the goals of UNCSD Rio+20, the “Green Economy” and its premise that the world can only “save” nature by commodifying its life giving and life sustaining capacities as a continuation of the colonialism that Indigenous Peoples and our Mother Earth have faced and resisted for 520 years. The “Green Economy” promises to eradicate poverty but in fact will only favor and respond to multinational enterprises and capitalism. It is a continuation of a global economy based upon fossil fuels, the destruction of the environment by exploiting nature through extractive industries such as mining, oil exploration and production, intensive mono-culture agriculture, and other capitalist investments. All of these efforts are directed toward profit and the accumulation of capital by the few.
Rio+20 konferensen innebär att EU med hjälp av svenskt och nordiskt ledarskap placerat sig i självförvållad maktlöshet. Det började när EU under Sveriges ordförandeskap genomdrev grön ekonomi som den stora frågan för FN konferensen om hållbar utveckling 40 år efter den första FN-konferensen om miljö i Stockholm och 20 år efter Riokonferensen 1992. Samtidigt ville EU och USA ta bort väsentliga delar av de principer som Riokonferensen beslutade 1992. EU:s starka invändningar avfärdades av Brasilien. Nu fick grön ekonomi ett svagt omnämnande i Rio+20 dokumentet medan principerna från Riokonferensen 1992 bibehölls i stora delar.
Bild: FN. José Manuel Barroso pratar i Rio.
Sverige och Norden hade de bästa förutsättningar för att påbörja ett konstruktivt globalt samarbete inför Rio+20. De nordiska länderna har ett långvarigt gott rykte som pådrivande i FN för miljöfrågorna, som försvarare av fattiga länders intressen och små nationers behov av bindande internationella beslut för att motverka stormakters godtyckliga inflytande i världspolitiken. Det historiskt viktiga klimattoppmötet i Köpenhamn 2009 gav nordiska länder en möjlighet att leva upp till detta goda rykte. Sverige i egenskap av EU:s ordförandeland under hösten 2009 och Danmark i egenskap av ordförande för klimattoppmötet i Köpenhamn. Istället valde både Sverige och Danmark att enbart satsa på allians med vad man trodde var starka länder som USA och i förväg tala med nya stormakter i Syd medan fattiga länder ignorerades. Man förde inte ens informella samtal med dessa länder så de uppfattades som problem istället för samarbetspartners. …Läs mer »
Våra kompisar i Via Campesina har gjort ett antal korta videorapporter från Rio. Först ut är Pat Mooney från ETC group, som analyserar hur långt den privata sektorn har kommit i att göra naturen till handelsvara:
Sedan protester av folkrörelserna mot företaget Vale (på portugisiska):
Läs Friends of the Earth International’s rapport om Vale här:
The Brazilian company Vale is the world’s second largest metals and mining company and one of the largest producers of raw materials globally. Keen to protect its extractive and energy interests, Vale has used its proximity to the Brazilian government (which owns part of the company) to push for industry-driven measures through the UN’s climate negotiations, urging greater financial incentives and less stringent regulations for carbon offsetting.
Plus en debatt om grön ekonomi mellan UNEP direktören Achim Steiner och folkrörelserepresentanter på Peoples Summit:
